Alla räkningar är betalda. Jag är nyskrubbad och nyduschad (clarins bodyscrub har för övrigt blivit min bästa vän, fantastisk!). Då jag trött och stel kom hem från jobbet idag upptäckte jag att alla fallna löv försvunnit från marken och att gräsmattan var nyklippt.
HALLELUJAH, PRAISE THE LORD!
Och det bästa är att alla grannar som är borta på dagarna och inte såg min pappa köra runt med gräsklipparen kommer att tro att det är JAG som är duktig och ambitiös. Och det tänker jag låta dom tro.

Den senaste tiden har jag lärt mig att det viktigaste med att vara husägare är att man har en fin fasad. Då är grannarna glada och nöjda. Glömmer man klippa gräset i två veckor ligger man illa till. Och nu är det bäst att ligga på topp för med allt skitsnack om kamphundar som det varit på slutet så är det bäst att man är extra skötsam.
Grisen tänkte nog detsamma då hon idag utan bekymmer släppte in en lösspringande hund på tomten och inte ens brydde sig om att gå och hälsa. Hon hade lägligt nog klistrat fast nosen i marken och inget hundbesök kan slå doften i gräsmattan. Inte då man är i löpen iallafall. 
Grannkatten som hon jagade upp i ett träd låtsas vi inte om. Dessutom har vi lärt henne att det är okej att köra bort dom från tomten, det räcker med att vår egen katt använder potatislandet som toalett. Skita kan dom göra hemma. Punkt.

Ena dagen euroforiskt lycklig med storlagna framtidsplaner. Settle down, skapa en liten familj som kan leva lyckliga i alla sina dar. En stabil framtid där livet inte alls är en bergochdalbana och där alla vägarna i vägskälen i slutänden leder till happiness ever after. Nästa dag vaknar man och inser att livet aldrig kommer att bli som en saga, sagorna hör hemma bland sagorna och inte i verkliga livet.
Romantikern och cynikern slåss om sitt utrymme. Man kan ju alltid leva på hoppet å ena sidan, å andra sidan kanske det inte ens är lönt att hoppas.

Man kan fly vardagen, resa bort eller bara ta ledigt och lägga ner alla rutiner, men vardagen kommer ikapp. Ligger någonstans strax bakom och flåsar en i nacken.
Man känner sig konstant jagad. Är det inte det ena så är det det andra. Håll blicken stadigt framåt, titta för guds skull aldrig i backspegeln. Då var då, nu är nu och så länge man andas går man framåt. Tiden stannar inte förrän man dör. Och tills dess kommer man att fortsätta lägga upp storslagna planer. Och tills dess kommer man fortsätta bli besviken. Bäst att känna att man lever för när man är död känner man ingenting. 

Inatt har vi haft besök av hunden Rolf. Grisen blev så till sig att hon började löpa. Nu följer tre veckor av blodtorkande från golvet och en självömkande hund. Men det gäller ju bara tre veckor två gånger per år så det får man väl tåla.

Igår inhandlade jag "move" till playstation och sen kom E på besök så kvällen spenderades med att rädda fågelungar, panga blåsfiskar och buzza robotar. Bland annat. Tevespel verkar jag aldrig växa ifrån. Men får jag barn en gång så kommer dom inte bara att garva åt det faktum att jag ägde nintendo 8bit utan dessutom att jag var med på den tiden då man använde handkontroll.

Bland annat...


Hittade en mycket träffsäker lista på vad som kännetecknar en 80-talist och den följer här;

Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt - främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på
TV
 Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail 
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
Vi som fick fler finnar av Clearasil
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som hade Filmnet långt innan Canal+
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen
Vi som var de första i backen med snowboar
Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet
Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren
Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor
Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal
Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn" såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
Vi som hade skateboards med bromskloss
Vi som vattenkammade vårt hår inför lågstadiediscona
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som vet hur man gör popcorn på spisen
Vi som va med när 50-lappen kom och tyckte att det va jätte praktiskt.

Besökte konsum på lunchen häromdagen, eller coop kanske det kallas nuförtiden? Hursomhelst, då jag kommer fram till kassan står en äldre dam i färd att betala.
Tanten tar upp kortet och riktar det mot kortläsaren.
- Kan jag dra nu?

Kassörskan ler och drar fyndigt till med
-Ja, dra åt skogen.

ehhehheheee

Sedan följde en spänd tystnad.

Jag skrattade inombords. Inte så mycket åt själva humorn utan snarare åt reaktionen.
Sååå fel målgrupp.

Man har gjort en del missar själv också då man försökt skoja till det lite med kunderna, ofta går det bra men ibland blir det bara helt fel. Återkommer med exempel då mina hjärnceller kommit ikapp.


Är så sjukt jävla trött att jag förmodligen kommer att somna över handfatet mitt i tandborstningen.

Jag har träningsvärk i röven. Eller ja inte I röven, det hade ju varit konstigt. Ordet "skinkor" låter obehagligt, röven låter bättre. Så ja, ni förstår.

Igår putsade jag fönster...och bar in varor på jobbet. And that's it.
Har jag sagt att jag är svag och otränad?

Fem minuter på ett gym och jag kommer att vara invalid i en vecka.
Ser fram emot det med spänning.

Har ju länge funderat på att börja träna, och med länge menar jag typ 5 år. Idag var en bra dag att kontakta ett gym kände jag. Peppad som aldrig förr. Den stora dagen! 
Jag lyfter luren och slår numret som står på hemsidan...

Inget svar.

Snopet.

Det måste vara ödet, det är nog helt enkelt inte meningen att jag ska träna.
Jag kommer att förbli den svagaste jag känner. Yeeyy
Huvudsaken man utmärker sig på NÅT sätt.

Sen att jag körde förbi gymmet idag då jag var ute på vift men inte orkade stanna är ju en helt annan sak. Heeelt annan sak. Ödet ni vet. Ringa upp igen kändes ungefär lika aktuellt som att bestiga ett berg.

Imorgon...

Hörde att majoriteten på hålans gymnasieskola hade röstat på SD...what to say!?

Men i små hålor brukar man ha en tendens att vara främlingsfientliga, och förändringsfientliga och grannfientliga osvosv...

För övrigt har jag suttit och tittat på valvakan ett tag och noterade nu då SD hamnade i rampljuset att det är något som fattas i deras lokal. KVINNOR! Inte speciellt chockerande.

En fredagkväll allena i soffan. Eftersom jag är FÖR snäll till min natur så har jag visst lovat att leka taxi ikväll vilket betyder att jag inte kan gå och lägga mig förrän festfolket behagar åka hem. Eller KAN kan jag men det vore inte riktigt schysst eftersom min sömn bäst kan liknas vid koma. Totalt oväckbar såvida jag inte VILL vakna och ingen frisk människa vill vakna mitt i natten.
 Så det är alltså bara att bita ihop och ge mig själv en redig bitchslap för dom där tre sekunderna av dumhet då jag klämkäckt uttalade orden "jamen sjäääälvklart kan jag köra, nemas problemas"

nemas problemas my ass

Jag var inte trött då jag fick frågan, jag var en pigg och medgörlig ja-sägare. Det är ungefär som att gå och handla då man är hungrig, varukorgen fylls med flott och socker sen kommer man hem, äter middag, dör och återuppstår bara för att fundera på vilken godisaffär som blivit rånad och varför dom gömmer stöldgodset i mitt skafferi.

Man har ju en tendens att vilja ha det man inte kan få och just nu hade jag nästan kunnat döda nån liten en för att få ta ett glas vin och slänga upp fötterna på bordet för att sedan somna innan 23 till någon halvkass film. Fötterna ligger förvisso redan uppslängda på bordet men vinglaset lyser med sin frånvaro och det där med att somna innan 23 är precis som det låter; too good to be true.
Inte kan jag roa mig med att terrorisera M heller eftersom han befinner sig någon helt annanstans än här.

Otur.

Nu ska jag roa mig med idol.

Man kan ju lätt dra slutsatsen att tiden går fort.

Det känns som att det var typ igår vi kom hem men ändå känns det som en evighet sen vi var borta. Hur går det ihop?

Första semesterdagen idag och den har inte känts det minsta semestrig.

Ja jäklar vad trött jag varit idag. Vaknade till liv framför rivstart på 6:an där Gudrun Schyman var gäst. Jag gillar Gudrun och jag gillar henne så mycket att jag till och med funderar på att rösta på FI men det ska jag nog hålla tyst om för husfridens skull. Jag och min man står inte på enad front då det gäller politik, inte alls.

Men för att återgå till vad som står i rubriken. Jag behöver bara tillbringa två och en halv dag på jobbet innan jag får semester (okej, jag ska iväg på någon konferens i helgen men det räknas inte och är så gott som förträngt). Jag upprepar TVÅ OCH EN HALV DAG! Helt fantastiskt!