En fredagkväll allena i soffan. Eftersom jag är FÖR snäll till min natur så har jag visst lovat att leka taxi ikväll vilket betyder att jag inte kan gå och lägga mig förrän festfolket behagar åka hem. Eller KAN kan jag men det vore inte riktigt schysst eftersom min sömn bäst kan liknas vid koma. Totalt oväckbar såvida jag inte VILL vakna och ingen frisk människa vill vakna mitt i natten.
 Så det är alltså bara att bita ihop och ge mig själv en redig bitchslap för dom där tre sekunderna av dumhet då jag klämkäckt uttalade orden "jamen sjäääälvklart kan jag köra, nemas problemas"

nemas problemas my ass

Jag var inte trött då jag fick frågan, jag var en pigg och medgörlig ja-sägare. Det är ungefär som att gå och handla då man är hungrig, varukorgen fylls med flott och socker sen kommer man hem, äter middag, dör och återuppstår bara för att fundera på vilken godisaffär som blivit rånad och varför dom gömmer stöldgodset i mitt skafferi.

Man har ju en tendens att vilja ha det man inte kan få och just nu hade jag nästan kunnat döda nån liten en för att få ta ett glas vin och slänga upp fötterna på bordet för att sedan somna innan 23 till någon halvkass film. Fötterna ligger förvisso redan uppslängda på bordet men vinglaset lyser med sin frånvaro och det där med att somna innan 23 är precis som det låter; too good to be true.
Inte kan jag roa mig med att terrorisera M heller eftersom han befinner sig någon helt annanstans än här.

Otur.

Nu ska jag roa mig med idol.