Och varför lägger jag in en bild på en morotskaka kan man ju fråga sig. Min stil? Nej. Men det är sånt här man sysselsätter sig med då man har familj. Man bakar, äter middag varje dag, handlar på barnens hus och håller ordning hemma. Man sitter inte framför datorn.
Tydligen.

Okej, jag har börjat se komiken i fåtöljmassakern.


 Eller tragikomiken åtminstone.

(emohunden utan öron)

Sitter i godan ro och sörplar morgonkaffe samtidigt som jag ögnar igenom dagens tidning. Plötsligt kommer grisen skuttandes runt hörnet, JÄTTEGLAD! Om emohunden är jätteglad bara sådär då hon är ute och underhåller sig själv är det något lurt på gång. Och mycket riktigt, då hon vänder sig om för att skutta tillbaka uppmärksammar jag att hela hennes högra sida är täckt av något som ser ut som...jord? Sand? Smuts!
Jaja hon har väl varit och rullat sig i potatislandet, tänker jag och återgår till mitt kaffe. Orkar hursomhelst INTE släpa in någon hund i duschen. Bäst att ignorera. 

En halvtimma senare då jag promenerar runt hörnet med gräsklipparen ser jag vad hundkräket varit så upptagen med hela morgonen. På baksidan av altanen ligger det två STORA sandhögar och in under altanen går numera två tunnlar. Hon har väl hittat nån stackars igelkottfamilj där under att terrorisera. Smart som fan var jag också då jag skickade in henne innan jag började klippa gräsmattan. Skitig hund + vit soffa = suck.

Idag har jag inte sett kungligheter på teve. Alla andra verkar ha suttit bänkade framför teveapparaterna och hänförts av överdådiga och överflödigt dyra klänningar eller nåt annat fånigt. Spontant känner jag bara att det är ett onödigt spektakel. Dyrt också. Folk gnäller över att skattepengarna går till bidragssnyltande ungdomar men kungahuset DET ska minsann finnas kvar. Höjden av snylteri (eller nej just ja, det är ju så VIKTIGT att sverige blir representerat...året är 2010 och jag är övertygad om att det finns billigare sätt att göra reklam för sverige än att ge kungen och hans familj ett överdimensionerat socialbidrag). Royalister, hycklare...same shit.
Det finns säkert hållbara skäl till att man inte avvecklar monarkin jag orkar bara inte fördjupa mig vidare i ämnet.

För övrigt är livet lite som en cirkus just nu och listan med folk som borde krypa tillbaka till hålorna dom kom ifrån har drastiskt blivit längre.

Djup suck.

Det ösregnar. Man kan inte klippa gräs då det regnar. Så synd...verkligen...på riktigt.

Nu ska jag knapra i mig minst ett rör pringles och tillbringa resten av kvällen med kulmage, filmkanaler och random bloggsurfande.

Jag låg i det mörklagda sovrummet och var precis på väg att svepas in i en dröm då jag hörde ett dovt muller med efterföljande vibration som gav möblerna eget liv. Fönsterrutorna skallrade, golvet knakade och jag tänkte nu är det kört, nu kommer huset att sprängas. Endast iklädd trosor sprang jag i panik nerför trappen för att försöka hitta källan till dånet. Var tvättmaskinen igång? Torktumlaren? Katten satt storögd och yrvaken i soffan och helt plötsligt var det knäpptyst igen.
Jag började seriöst ifrågasätta min hjärna, tänkte att nu blir det hispan för mig och mina hjärnspöken...eller akuten, jag kanske har fått en hjärntumör som fått mig att börja hallucinera.
Stor lättnad idag då jag fick veta att det inte alls var några hjärnspöken utan en helt vanlig jordbävning. Fast helt vanligt är det ju inte med jordbävningar häromkring. Tiderna förändras sannerligen.
Soon we will all be dead.

Seg dag.
Seg hjärna.

Tidigare idag var det som att allt flöt samman. Jag satt och stirrade på dataskärmen i 2 timmar men tankarna var på annat håll och bokstäverna flöt samman till en myllrande bokstavsgröt a'la myrornas krig. Två timmar kändes snarare som två minuter. Två minuter i ingenmansland. Någon satt och trummade med fingrarna på skrivbordet i rummet bredvid. I samma takt som klockans tickande fast tvärtom. "dudidum" tick "dudidum" tack 

 Så mycket för det pluggandet.

Ikväll har det iallafall gått bättre så kanske finns det hopp.
Kanske har jag inte gått och blivit akut efterbliven trots allt.

Dagarna går fort, snart halvtid och jag har blivit väldigt bra på att reda mig själv. Det är bra, man ska trivas med sig själv har jag hört.
 Inatt har jag, med lite receptbelagd hjälp, sovit hela natten utan att vakna en enda gång. Inga konstiga drömmar ens en gång. Det här är alltså första morgonen på länge som jag inte sitter påsögd i soffan 08.40 och känner mig som ett överkört djur. Som ny alltså.

Såå...vad händer för skit i dag då?