Igår kändes det som att min hund är humoristisk. Jag kunde skratta hahaha åt det faktum att hon grävt tunnlar och skitat ner soffan till exempel. Idag skrattar jag inte längre. Gris + skumgummi = massaker (hon blir helt manisk då hon får se blottad skumgummi...skumgummi ska döööö...döda döda döda). Jag hade tvättat överdraget till fåtöljen, inte lagt en filt över dynan...det där mjuka vaddliknande tyget som täcker skumgummit hade en reva...

Då jag kom hem från jobbet möttes jag av en glad hund, JÄTTEGLAD. Jätteglad är som vi vet = inte alltid jättebra.
Vita skumgummibitar överallt. Dyna massakerad.

Lika bra att gråta en skvätt.


Borde ha tagit en bild på eländet, tänker mig en bild där jag med tårblanka ögon och darrande underläpp står bredvid fåtöljen och pekar på dynan. I sann lokaltidningsanda. Såg en bild häromdagen från en annan norrländsk lokaltidning. Där var det en bild på en man som satt med böjt huvud och höll en hand mot pannan. Bildtexten var fiffigt nog huvudvärk. Nu minns jag inte vad själva artikeln handlade om, det kan ha varit en arbetsplatsolycka. Gubben hade fått huvudvärk. Det framgick.
Det påminner mig om min egen favorit bland lokaltidningsstoffen.



Nyhetstorka då den är som bäst.