Jag låg i det mörklagda sovrummet och var precis på väg att svepas in i en dröm då jag hörde ett dovt muller med efterföljande vibration som gav möblerna eget liv. Fönsterrutorna skallrade, golvet knakade och jag tänkte nu är det kört, nu kommer huset att sprängas. Endast iklädd trosor sprang jag i panik nerför trappen för att försöka hitta källan till dånet. Var tvättmaskinen igång? Torktumlaren? Katten satt storögd och yrvaken i soffan och helt plötsligt var det knäpptyst igen.
Jag började seriöst ifrågasätta min hjärna, tänkte att nu blir det hispan för mig och mina hjärnspöken...eller akuten, jag kanske har fått en hjärntumör som fått mig att börja hallucinera.
Stor lättnad idag då jag fick veta att det inte alls var några hjärnspöken utan en helt vanlig jordbävning. Fast helt vanligt är det ju inte med jordbävningar häromkring. Tiderna förändras sannerligen.
Soon we will all be dead.