Seg dag.
Seg hjärna.

Tidigare idag var det som att allt flöt samman. Jag satt och stirrade på dataskärmen i 2 timmar men tankarna var på annat håll och bokstäverna flöt samman till en myllrande bokstavsgröt a'la myrornas krig. Två timmar kändes snarare som två minuter. Två minuter i ingenmansland. Någon satt och trummade med fingrarna på skrivbordet i rummet bredvid. I samma takt som klockans tickande fast tvärtom. "dudidum" tick "dudidum" tack 

 Så mycket för det pluggandet.

Ikväll har det iallafall gått bättre så kanske finns det hopp.
Kanske har jag inte gått och blivit akut efterbliven trots allt.