(emohunden utan öron)

Sitter i godan ro och sörplar morgonkaffe samtidigt som jag ögnar igenom dagens tidning. Plötsligt kommer grisen skuttandes runt hörnet, JÄTTEGLAD! Om emohunden är jätteglad bara sådär då hon är ute och underhåller sig själv är det något lurt på gång. Och mycket riktigt, då hon vänder sig om för att skutta tillbaka uppmärksammar jag att hela hennes högra sida är täckt av något som ser ut som...jord? Sand? Smuts!
Jaja hon har väl varit och rullat sig i potatislandet, tänker jag och återgår till mitt kaffe. Orkar hursomhelst INTE släpa in någon hund i duschen. Bäst att ignorera. 

En halvtimma senare då jag promenerar runt hörnet med gräsklipparen ser jag vad hundkräket varit så upptagen med hela morgonen. På baksidan av altanen ligger det två STORA sandhögar och in under altanen går numera två tunnlar. Hon har väl hittat nån stackars igelkottfamilj där under att terrorisera. Smart som fan var jag också då jag skickade in henne innan jag började klippa gräsmattan. Skitig hund + vit soffa = suck.