jag lever

Japp än har jag inte avlidit varken av flygplankrasch, solsting eller malaria. Däremot så började resan med att jag inte höll på att komma med planet. Incheckningskvinnan hittade nämligen världens minsta spricka i mitt pass och nej då får man minsann inte åka nånstans.

Djup suck.
Ibland drar dom verkligen dom där säkerhetsprinciperna för långt.

Så vi kastade oss in i en taxi ut till passpolisen som fixade ett nytt tillfälligt pass för 980 riksdaler. Och vi hann med planet lyckligtvis. Jag börjar ana varför M brukar kalla mig oroskråka...

Dagen efter landade vi i phuket och då vi anlände till hotellet så visar det sig att vi blivit uppgraderade. Ett stort hotellrum med två dubbelsängar och pool direkt utanför dörren stod där och väntade på oss. Så nu har vi alltså en säng för siesta och en säng för nattsömn. Det är inte det minsta synd om oss alltså.

Ikväll ska vi besöka en marknad som bara har öppet på helgkvällar. Förhoppningsvis gör vi några fynd. För övrigt så har vi haft det super med god mat, goda drinkar och dessutom fick jag igår förvärva en främlings armband. Armbandet ska vara välsignat av munkar och är menat att bringa tur i livet. Det är en sån där detalj som gör mig varm i hjärtat.

Inte en regndroppe har kommit ner från himlen under dom senaste tre dagarna, bara solsken och tryckande hetta. På dagarna är det i princip omöjligt att göra något annat än ligga i poolen så det är väl ungefär vad vi fördriver tiden med, det och en massa ätande. Vi försökte oss på en promenad imorse men glömde vattenflaskan så innan vi var hemma led vi av akut vätskebrist. Man lär sig av sina misstag förhoppningsvis.


Här finns det ingen stress och inga måsten. Det är livet!






fixadonahandlapackastädatvätta

Första semesterdagen idag och den har inte känts det minsta semestrig.


vacation people!

Ja jäklar vad trött jag varit idag. Vaknade till liv framför rivstart på 6:an där Gudrun Schyman var gäst. Jag gillar Gudrun och jag gillar henne så mycket att jag till och med funderar på att rösta på FI men det ska jag nog hålla tyst om för husfridens skull. Jag och min man står inte på enad front då det gäller politik, inte alls.

Men för att återgå till vad som står i rubriken. Jag behöver bara tillbringa två och en halv dag på jobbet innan jag får semester (okej, jag ska iväg på någon konferens i helgen men det räknas inte och är så gott som förträngt). Jag upprepar TVÅ OCH EN HALV DAG! Helt fantastiskt!


jag blir hellre jagad av vargar

Igår fick jag en plötslig ingivelse att jag skulle baka. Paj eller muffins är ju lite sådär lagom enkelt så jag gick ner till frysboxen i källaren för att inspektera bärförrådet. På vägen ner ser jag något som rör sig på väggen till vänster om mig. En stor långbent spindel var ute på promenad och jag skyndade mig förbi den med hjärtat i halsgropen. Men som alltid då man är medveten om att det finns EN spindel i rummet så blir man uppmärksam (eller jag iallafall eftersom spindlar är något av det vidrigaste jag vet). Jag sneglade ner på golvet och ser en till...och en till...tittar upp på väggen och ser ytterligare en. Sen tog det mig ungefär två sekunder att ta mig uppför trappen med gråten i halsen. Jag har alltså källaren full med spindlar, tur M kommer hem snart. Jag ska utrusta honom med en giftburk sen ska han få gå ner och sanera. Fram tills dess sätter jag inte min fot där nere.

Pappa suckade uppgivet då jag förklarade att han borde komma och stänga det där fönstret som stått öppet där nere eftersom jag inte kan förmå mig att ens öppna källardörren. Men han kom sent igår kväll och passade även på att döda ett av krypen som var påväg uppför trappen. Dom andra hade såklart gömt sig i mörkret och nu passar dom väl på att föröka sig. Usch, håret reser sig på armarna bara jag tänker på det.
Vi har bott i det här huset i över ett år och på den tiden har jag bara sett EN såndär långbent spindel, den fick dö och efter det har allt varit frid och fröjd. Och jag har sökt, tro mig. Men vi har å andra sidan aldrig haft några fönster öppna heller och bjudit in dom.


Och jag vet, spindelfobi är så sjukt fånigt. Men jag kan liksom inte behärska mig, det är den där reptilhjärnan som styr. M kallar duvor för råttor med vingar och skulle inte ta i en med tång. Själv skulle jag föredra att gosa ner mig i en säng med tusen duvor framför att sova i ett rum där jag vet att det finns EN spindel. Jag misstänker att jag borde söka hjälp...

jag krigar på

Det började med att jag hade tråkigt en kväll och hittade ett spel i en låda. Nu har jag tillbringat totalt 18 timmar av den här veckan med att kriga. Eller snarare 18 timmar fördelat på inte mindre än tre speltillfällen. Slår man ut det så har jag alltså snittat sex timmar per dag av dessa tre dagar. Varför har ingen berättat för mig att det är så kul att kriga? GTA kan ju slänga sig i väggen, modern warfare 2 is the shit! Inatt drömde jag till och med om krig, nästa steg är att få fyrkantiga ögon (som mamma brukade varna för då man spelade för mycket nintendo i början på nittiotalet). Om man hade kunnat få fyrkantiga ögon av för mycket tevehäng år 1992 hur fan skulle då ungarna se ut nu då det visas barnteve dygnet runt?
Annat var det på min tid då det enda barnprogrammet som fanns var bolibompa en halvtimme om dagen. Resten av tiden var man ute och byggde kojor, fångade fjärilar och hade picknick i någon närbelägen kohage.


Snart kommer iallafall M hem så jag kan sluta vara spelnörd. Och snart ligger vi i varsin solstol med varsin paraplydrink i näven. Det kan inte bli så mycket bättre faktiskt.






Bo

Katten äger mig verkligen. Han jamar ut sina befallningar och jag springer runt och passar upp. Tur för honom att han har en älskvärd personlighet. Då jag och grisen ska ut på promenad följer han gärna med. Oftast brukar han trippa lite framför, lite bakom eller i cirklar runt oss. Kommer det en bil eller en cyklist skuttar han in i närmsta buske och allt som oftast hoppar han fram igen när faran är över men några gånger har det hänt att han liksom blivit kvar. I början förutsatte jag att min katt är som andra katter och alltså hittar hem på egen hand. Det var ju dumt att tro något sådant, han är ju trots allt MIN katt så varför skulle han besitta några normala kattkvalitéer?
Tre gånger har det hänt att jag flera timmar efter promenaden blivit orolig och varit tvungen att gå ut på kattjakt. Alla dom tre gångerna har han befunnit sig inom hundra meter från huset men ändå inte lyckats ta sig hem. Han har helt enkelt blivit kvar på sitt gömställe och kommit farande som en raket då han hört mina rop, totalt överlycklig över att inte vara bortglömd.
Anledningen till att det bara hänt tre gånger är att jag numera ser till att katten är inomhus då det vankas promenad. Inget annat.


Feed me!
Yes Master


en inte alltför spännande lördag


Tittar på termometern och får ångest. Soligt och varmt ute, en riktig sommardag då jag borde ligga ute i en solstol och jobba på brännan. Eller kanske slita bort ogräset från odlingarna? sjukt oinspirerande Men jag är trött och idag tänker jag bara tänka på mig själv. Den enda som är berättigad att skriva måste-listor till mig är jag och det enda som står på den listan är att jag måste ha en dag då jag tänker enbart på mig själv. En ego-dag är en bra dag.
Bjöd mig själv på lunch, tomater och mozzarella. Något av det bästa som går att uppbringa på under fem minuter. Och något av det godaste som finns. Har jag nämnt att jag är en enkel människa? Nu är jag mätt och har återgått till att vara uttråkad.

Vaknade av telefonen klockan noll nio noll noll imorse. Höger arm var förlamad vilket gjorde det omöjligt att svara. Den tiden en ledig lördagmorgon finns det för övrigt ingen anledning att svara heller. Somna om vid den tiden brukar aldrig vara en bra idé så jag klev upp och drack femtioelva koppar kaffe istället vilket gjorde att jag kände mig en smula överaktiv och passade på att färga håret. Dom senaste två timmarna har jag varit kroniskt kissnödig, nackdelen med kaffe. Det och att man får gula tänder.




troubles will be gone



Underbar.


r.i.p

Det ligger en död fågel på baksidan av huset. Förmodligen en katt som tagit den eftersom den har ett stort hål i buken och eftersom den totalt saknar innandöme. Förmodligen Bosse dessutom, han verkar ha kommit på det där med jakt. Fågeln förtjänar en begravning, vi har redan en igelkott nedgrävd som M hittade överkörd här ute. Han vilar bredvid komposten. Det slutar väl med att vi har en hel djurkyrkogård i trädgården. Men det kryper i mig bara av tanken på att jag måste flytta den där fågeln. Jag har haft mini på besök ett par nätter och hon är tuffare än jag "det är ju bara att ta upp den på en spade och bära den dit bort" säger hon och pekar mot komposten "mm" säger jag och får lite ont i magen. Ser framför mig det där lilla livlösa ansiktet med den halvätna lilla kroppen helt täckt med flugor. Bäst att skjuta upp det till någon annan dag. Är blödig när det gäller djur, blödigare än när det gäller människor. Och fåglar ska flyga fritt inte ligga lemlästade och flugätna under mina syrenbuskar. kattjävel

Blundar man så ser man ingenting.


hellow

Sprättar en folköl och slår mig ner i soffan. Det luktar konstigt här, som att katten gått någon helt annanstans än på lådan och kissat ungefär. Har krupit runt på golvet och sniffat i hörnen, jag har lyft på varenda kudde i soffan, tittat i varenda sko. Nähä då är det väl en hjärntumör jag drabbats av. Är det inte då hjärnan brukar kunna koka ihop olustiga odörer? Eller det kanske jag bara tror för att jag såg det i en film nångång för längesen, någon hypokondriker som hittade på att han kände lukten av brända fjädrar eftersom någon inbillat honom att man gjorde det om man hade en härntumör. Bandits var det nog om jag inte minns fel. Det kanske bara är ljug?
Annars skulle det ju vara min vanliga tur, en stank av kattpiss i näsborrarna 24/7.

Gräset måste klippas, ett återkommande fenomen häromkring. Ett återkommande skittråkigt och ångestfyllt uppdrag kan man även beskriva det som. Antingen har vi kvarterets klenaste klippare eller så har vi kvarterets längsta grässtrån. Det kan vara en kombination av båda för det går aldrig riktigt som jag vill med det där klippandet. Maskineriet blev överansträngt och dog för en halvtimme sedan och efter några återupplivningsförsök och svordomar gav jag upp och gick in. Därav soffhänget och folkölen.
Dom där självgående gräsklipparna som är så dyra känns med ens väldigt prisvärda.


samma skit, annan dag

Sitter nedhasad i soffan med datorn på magen och en wannabe-latte i handen. En ny dag som måste fördrivas. Det där high on life var bara ett övergående stadium tydligen. Surprise surprise. Vaknade tidigt imorse, en och en halv timme tidigare än jag behöver. 06.32 för att vara exakt. Jag är för övrigt den enda jag känner som vaknar, flyger upp i panik och kastar mig efter mobilen för att kolla vad klockan är. En onödig stressfaktor i mitt liv den där rädslan för att försova mig. Mycket onödig. Fånig också.
Igår var det fredag men jag hade svårt att finna det där fredagshumöret som alla verkar gå runt och sväva med. Fredagar är ingen speciell dag. Man jobbar, kommer hem och ofta ska man jobba dagen efter. En fredag är ungefär som en torsdag. Och bara på tal om veckodagar... ända sen jag var liten har alla dagar haft en färg, undrar om det är så för alla.
Måndag är svart, tisdag är grön, onsdag är inte röd och inte rosa men något av en mix...typ lila kanske, torsdag är orange, fredag är gul, lördag är vit och söndag är röd. Inga konstigheter där alltså. Eller? Om nu alla har tänkt alla veckodagar i färg, tänker då alla på samma färger eller kan det vara olika? Människan är ett komplext djur.


sova? nu?

Man tänker tanken måste lägga mig sen klickar man vidare. Kollar på klockan skit också jag måste verkligen sova nu och sen klickar man lite till. Jag inbillar mig dessutom att jag inte kan överleva utan dator. Jo säkert. Det skulle förmodligen vara det bästa som skulle kunna hända mig.
Men nu är det dags att sova på riktigt.


Nu.

Snart.


bikinibekymmer

Nu är det tydligen konstaterat, det ÄR höst. Jag behöver en bikini, ännu hellre tre. Det är bara att glömma slutsåld slutsåld slutsåld ALLT är slutsålt! Inte så konstigt kanske eftersom normala människor brukar köpa sina strandoutfits i början av sommaren. Jag gjorde en inventering i garderoben igår kväll, det var inte mycket att hurra för. EN bikini har jag som sitter lite sådär bra. Det har funkat bra att bara äga en bikini eftersom jag inte haft semester och alltså inte haft tid att hänga på stranden varje dag. Snart har jag tid att hänga på stranden eller vid poolen i 15 dagar, då skulle det väl kännas ganska bra att ha mer än en bikini att tillgå. Det är mindre än en månad till vi åker. Jag är sur.


hits