Det började med att jag hade tråkigt en kväll och hittade ett spel i en låda. Nu har jag tillbringat totalt 18 timmar av den här veckan med att kriga. Eller snarare 18 timmar fördelat på inte mindre än tre speltillfällen. Slår man ut det så har jag alltså snittat sex timmar per dag av dessa tre dagar. Varför har ingen berättat för mig att det är så kul att kriga? GTA kan ju slänga sig i väggen, modern warfare 2 is the shit! Inatt drömde jag till och med om krig, nästa steg är att få fyrkantiga ögon (som mamma brukade varna för då man spelade för mycket nintendo i början på nittiotalet). Om man hade kunnat få fyrkantiga ögon av för mycket tevehäng år 1992 hur fan skulle då ungarna se ut nu då det visas barnteve dygnet runt?
Annat var det på min tid då det enda barnprogrammet som fanns var bolibompa en halvtimme om dagen. Resten av tiden var man ute och byggde kojor, fångade fjärilar och hade picknick i någon närbelägen kohage.


Snart kommer iallafall M hem så jag kan sluta vara spelnörd. Och snart ligger vi i varsin solstol med varsin paraplydrink i näven. Det kan inte bli så mycket bättre faktiskt.