Katten äger mig verkligen. Han jamar ut sina befallningar och jag springer runt och passar upp. Tur för honom att han har en älskvärd personlighet. Då jag och grisen ska ut på promenad följer han gärna med. Oftast brukar han trippa lite framför, lite bakom eller i cirklar runt oss. Kommer det en bil eller en cyklist skuttar han in i närmsta buske och allt som oftast hoppar han fram igen när faran är över men några gånger har det hänt att han liksom blivit kvar. I början förutsatte jag att min katt är som andra katter och alltså hittar hem på egen hand. Det var ju dumt att tro något sådant, han är ju trots allt MIN katt så varför skulle han besitta några normala kattkvalitéer?
Tre gånger har det hänt att jag flera timmar efter promenaden blivit orolig och varit tvungen att gå ut på kattjakt. Alla dom tre gångerna har han befunnit sig inom hundra meter från huset men ändå inte lyckats ta sig hem. Han har helt enkelt blivit kvar på sitt gömställe och kommit farande som en raket då han hört mina rop, totalt överlycklig över att inte vara bortglömd.
Anledningen till att det bara hänt tre gånger är att jag numera ser till att katten är inomhus då det vankas promenad. Inget annat.

Feed me!
Yes Master