Sprättar en folköl och slår mig ner i soffan. Det luktar konstigt här, som att katten gått någon helt annanstans än på lådan och kissat ungefär. Har krupit runt på golvet och sniffat i hörnen, jag har lyft på varenda kudde i soffan, tittat i varenda sko. Nähä då är det väl en hjärntumör jag drabbats av. Är det inte då hjärnan brukar kunna koka ihop olustiga odörer? Eller det kanske jag bara tror för att jag såg det i en film nångång för längesen, någon hypokondriker som hittade på att han kände lukten av brända fjädrar eftersom någon inbillat honom att man gjorde det om man hade en härntumör. Bandits var det nog om jag inte minns fel. Det kanske bara är ljug?
Annars skulle det ju vara min vanliga tur, en stank av kattpiss i näsborrarna 24/7.

Gräset måste klippas, ett återkommande fenomen häromkring. Ett återkommande skittråkigt och ångestfyllt uppdrag kan man även beskriva det som. Antingen har vi kvarterets klenaste klippare eller så har vi kvarterets längsta grässtrån. Det kan vara en kombination av båda för det går aldrig riktigt som jag vill med det där klippandet. Maskineriet blev överansträngt och dog för en halvtimme sedan och efter några återupplivningsförsök och svordomar gav jag upp och gick in. Därav soffhänget och folkölen.
Dom där självgående gräsklipparna som är så dyra känns med ens väldigt prisvärda.