oh, such a perfect day

Det är vår i luften. Jag tillbringade två timmar imorse (eller idag, beroende på hur man ser det) ute på trappan sörplandes kaffe medan varma solstrålar förvandlade snön på taken till smältvatten. Alla dagar borde vara som idag. Ingen negativ energi som ligger och fräter i bakgrunden. Inga måsten. 
Huvudvärken har äntligen gett med sig dessutom. Det kanske bara var lite peace & quiet jag behövde. 
Nu ska jag inte göra annat än ligga i soffan och länsa påskägget på den sista chokladen. I deserve it.
 




Bifogar dagens spotifylista.


all ladies

inför döden blir man patetisk

Igår kväll hade jag en näradödenupplevelse deluxe. Så pass att jag kunde känna vindpusten av mitt liv som passerade i revy. Det är underligt vad man hinner tänka mycket på väldigt kort tid då man anar att man närmar sig slutet.
Fascinerande om inte annat. "Jag kan ju fan inte dö nu. Isåfall måste jag åtminstone hinna skriva ett avskedsbrev. Men vad fan, jag kan ju inte skriva ett avskedsbrev...då kommer ju alla att tro att jag planerade det här. Självmördaren. Är det för mycket begärt att åtminstone inte vara ensam då man dör? Undrar hur länge det tar innan nån hittar mig. Det kanske tar flera daaaar. Åhh herregud, stackars djur. Vem ska ta hand om dom?"
Sådär låg jag och spekulerade samtidigt som jag trodde bröstkorgen skulle knäckas i två halvor. På några minuter var det över men dom hamnar nog på topp 5 över dom längsta minuterna i mitt liv.

Uppenbarligen så är jag fortfarande vid liv. Kroppen är ett mysterium.



money money money, must be funny

Jag skadegladde mig igenom lyxfällan igår. Fnissade hehehe inombords då tusenlapparna hamnade på tavlan och hela svenska folket fick ta del av överkonsumtionens skam. Jag behöver inte ens ha ljud. Det räcker gott att bara observera och analysera ansiktsuttrycken. Våndan. Paniken. Skammen.
Ändå kan jag inte hjälpa avundsjukan som bubblar upp inombords. Tänk vad mycket jag hade kunnat göra om jag bara sket totalt i att betala räkningarna. Det kanske är så man ska göra, slänga räkningarna i soptunnan under ett år och sen låta lyxfällan komma och styra upp. Det året hade jag kunnat haft jävligt roligt. Jag hade fan kunnat segla runt jorden. Två varv.

När det gäller skulder är jag perfektionist. Under en kort period i mitt liv fick jag in exakt så mycket pengar som behövdes till räkningarna. Hade jag tur fanns det en femhundring kvar till mat och tamponger. Oftast inte.
Inte ens då, mitt i misären, kunde jag drista mig till att bara lämna kuverten oöppnade i väntan på bättre tider. Man skulle kunna beskriva mig som en räkningsbetalar-junkie. Fan också, jag levde på en torftig summa som låg långt under vårt svenska existensminimum och inte ens DÅ kunde jag veva med långfingret åt systemet. Jag är en skam för min generation. Vi åttiotalister ska tillbringa våra dagar i horisontalläge med pekfingret instucket i naveln och vänta på att bli serverade. Man brukar kalla oss "den lata generationen" för er som inte vet.

Jag bryr mig inte så mycket om pengar, skulle dock inte tacka nej till att vara rik. Ingen skulle trivas bättre än jag om kontot var en outtömlig källa på cash. Jag lever ju lyckligast om jag lever på mina egna villkor.
Vad saker och ting kostar rör mig inte i ryggen. Jag vet vad jag har råd med men letar inte extrapriser. Man får vad man betalar för, så enkelt är det. Det billigaste kan omöjligt vara bäst och är något för billigt för att vara sant så är det något som är galet. Basic knowledge. 
Men det där med att jag inte bryr mig så mycket om pengar är bara en halv sanning. Det är jävligt svårt att inte bry sig om man har konstant brist. Jag vet. Jag omformulerar mig därför och poängterar att jag NUMERA inte bryr mig så mycket om pengar. Jag har så jag klarar mig och så länge inte min egen överkonsumtion går till rejäl överdrift så kommer jag aldrig att behöva svälta eller gå runt i gamla menstrosor a'la 1997.  Det är ungefär dom krav jag har på livet. Pengar är trots allt roligast då man får spendera dom.
Jag tycker däremot synd om alla bittra loosers som konstant står med näsan i 10-kronorslådan på konsum och lägger varenda överbliven krona på hög i väntan på att få flasha med ett välfyllt bankkonto vid en ålder av 73. Vad menar dom med det? Det känns bara så jävla...onödigt.



den som försöker skämta mig aprillo idag åker på stryk

Jag sitter fortfarande oklädd i soffan, rödögd och svullen efter nattens maror. Vaknade såklart med huvudvärk. Tredje dagen nu och axlarna börjar kännas stela och osamarbetsvilliga.
Försov mig en timme också men eftersom jag brukar sätta väckningen med god marginal numera så blir det inte mer dramatiskt än att jag går runt och känner mig som en dubbelt överkörd skabbräv halva dagen. 
Känner mig mera som 82 än 28.

Varför!? Jag har inte tid med sånt här.

Och nej, jag orkar inte med några aprilskämt idag.

söndagsbrunch på...

0-682f5963e354889c46a587d2040567b9.png

söndagsbrunch på bishops. Lovely!


torsdag

Katten ligger här bredvid mig, numera nytatuerad och två kulor fattigare. Han verkar ta det hela med lugn, jag misstänker att han inte ens uppmärksammat att något är annorlunda. Katter är bra på det viset, totalt obrydda. Hunden däremot, det bortskämda men älskvärda kräket, henne ska det daltas med. Dygnet runt ska man tjäna henne. Hon ska såklart ha täcke på sig då hon sover och förmodligen helst en egen kudde, men där går gränsen. Har hon sparkat av sig täcket förvandlas hon till oroskråka och vankar av och an nedanför sängen. Då är det bara att lyfta på täcket så hon kan krypa in. Dom kallas mördarhundar....folk skulle bara veta.

Är det förresten normalt att bli höstdeprimerad på våren?
Skulle inte tro det, men jag är ingen hjärnskrynklare. Dom brukar vara bra på att gräva efter den där meningen som dom hävdar existerar i allt man gör.
Mörkret kom i samband med det första ljuset vilket är en total motsägelse i sig själv. Mörkt och ljust, yin och yang. Det ena skulle inte existera utan det andra eftersom livet består av motsatser.
Men vart fan tog ljuset vägen?
Det är mycket nu.


pimpeltävling i lördags

14a2034b148de4a83b8f15109fa8171a.png

Vi vann inte.


känner lugnet



After all, music soothes even the savage beast.

Ikväll är det bara jag och djuren. Ett tag till iallafall. Grisen snarkar å livsnjutarn ligger ihoprullad bredvid mig. Teven visar ljudlösa bilder från någon film i bakgrunden och ur högtalarna serverar spotify mig för närvarande mumford & sons.
Ett glas iskallt rosé står på bordet och väntar på att få besöka min strupe.
Vissa dagar är livet bättre än andra dagar. Idag är en sån dag.

gulligull


dusch ljuva dusch

Efter att ha gått runt och känt mig som en råtta direkt från kloaken hela dagen fick jag komma hem till varmvatten. Liksom min hund är jag naivt förlåtande och blir glad för det lilla. Sanering!
Idag är det sol. Idag vill jag vara utomhus. Idag får jag nöja mig med att stå inomhus och titta ut på alla som får vara utomhus. Som vanligt. The story of my life.

e-on, go fuck yourself!

Inget varmvatten idag. Igen.

Det är alltid lika trevligt att jobba heldag med flottigt hår.
Det borde för övrigt vara ett godtagbart skäl för sjukanmälan. For real.





torsdag




Inne på tredje kaffekoppen. Dongelhelvetet är trasig så jag får klämma in korvfingrarna på M's minidator.
Grr. Grr. Min vanliga tur.




hockey 06.00, suck

Drömde bisarrt och vaknade med ostkroksrygg igen. Till råga på allt var teven på, hockey såklart. Detta OS stör min skönhetssömn så för varje rynka jag får hädanefter kommer jag att skylla på sporten. Ishockey, svettiga machomän som slåss om en liten puck. Hur meningslöst låter inte det? Och det allra värsta är att jag motvilligt måste erkänna att hetsen jagar igång en liten frustrationsnerv även i mig. Kanske man skulle må bra av att vråla ut "MEN TA PUCKEN DÅ DIN JÄVLA FJOLLA" och släppa loss alla undanträngda aggressioner.

Något som är betydligt mer intressant än OS är att bokrean har startat. Böcker är bra skit!


hem ljuva hem

Igår hade jag skrivit något onödigt inlägg om att livet var fint, att det visades twilight på teven och att vi skulle gå ut och äta oss feta. Av någon anledning gick det inte att publicera igår, kan ha att göra med telias skitmobilacepebredband. Det brukar funka lite sisådär. Det där sista (om att vi skulle äta oss feta) besannades iallafall sannerligen. Jag är mätt fortfarande. Äckligt mätt.
Men det var sjukt gott och vad gör man då det är sjukt gott? Jo, man äter!

Som två gödgrisar satt vi där och glufsade i oss.
Som två gravida gödgrisar somnade vi framför teven klockan tidigt.


Idag har vi promenerat runt på ikea och nu är vi hemma i soffan igen.
Familjen är åter samlad.

Hem ljuva hem.

"det är lätt att tänka bakåt då förvirringen tar fart"

Jag har anlänt till sundis och har ett vinglas i handen. Vin är bra skit.
 Alla dagar är inte rättvisa men imorgon är en ny dag.

En ny dag.


sop-ann

Inget varmvatten på två dagar. Detta är inte bra för mitt kärleksliv...
Jag får plötsliga flashbacks från thailand där man duschade och duschade men aldrig kände sig ren och jag vet ärligt talat inte vad som är att föredra. Kallvatten är hursomhelst ingen direkt höjdare det heller.,
 Bet ihop nyss och sprang in och ut ur duschen lika snabbt som stålmannen byter till trikåer. Man ska ju chocka kroppen ibland har jag hört.  

Inte fan är det trevligt. Nej.


one day to go

Snaaart snart sitter jag på ett hotell med ett glas rosa champagne i näven. Relalalaxa, I deserve it!


Vem fick det bäst?
Jag!





då man har tråkigt på garvaregatan hittar man på nåt

-Va säjj hunn i skogen??? (=vad säger hunden i skogen)

"MEEOOOOOWWWWW MEEEOOOOOWWW"

"AAAWOOWOOOWOOOWWOOOOOOOOFFF"

Våra utfodringsritualer är fantastiska!
(Och jag gillar att lära mina djur konstiga saker)


vin är nyttigare än motion

Jajjemän. Jag läste det nyss i aftonhoran. Det må vara en värdelös skvallerkvällsblaska som försörjer sig på en massa hittepå men ibland kläcker dom fantastiska artiklar (man tror ju det man VILL tro på). Vilken tur liksom att jag råkar gilla vin.
Den heliga skriften återfinns
här.


då det är riktigt illa skriver man om att inte kunna skriva

Den där insomnian kommer och går. Jag tänker för mycket på kvällarna men ändå lyckas jag inte sätta ihop ord till meningsfulla meningar. Alltså kan jag inte skriva numera. Inte ens ett simpelt blogginlägg.
Värdelöst.


sooova


Helt utan livsinspiration. Tänk om man kunde få sova nonstop i en vecka. Underbart var ordet (sa bull).


Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits