Har försökt få till lite julstämning här men det blir ju inte så juligt då man inte är så förtjust i julsaker. Några stjärnor har iallafall fått ta plats innanför fönsterrutorna och EN ljusstake. Lite eld i öppna spisen, min man, lite glögg eller en irish och fairytale of new york är allt som fattas. Perfektion i all sin enkelhet.

Igår fick jag med mig en låda minnen hem från mamma och pappa så kvällen spenderades med att läsa brev från längesedan och gamla dagböcker. Och jag grät som ett barn.
Jag vet inte om det är en särskilt bra grej att spara på saker. Måste man verkligen minnas allt? Jag är inte så säker...bra saker är bra att minnas för då blir man glad men allt som bara är överjävligt, allt som inte gör annat än gröper ur hjärtat, bör man verkligen spara på sånt? Vad blir egentligen bättre av att man gräver runt i det förflutna?

Jag kan inte komma på en enda sak.