Jag har inte blivit bortförd alls faktiskt chockerande nog. Och jag har inte tagit nån bloggpaus eftersom hela konceptet med att ta bloggpaus är helt sjukt fånigt. Antingen har man nåt att säga eller så håller man käften. Att informera någon om att man tänker hålla käften känns överflödigt. Det lär märkas.
Dom senaste veckorna har jag iofs inte hållit käften det minsta, jag råkar vara riktigt dålig på det där med tystnad. Bla bla bla....24/7.
Pratar jag inte så sover jag.

Istället för att nörda vid datorn på kvällarna har jag till exempel läst alla sidor i DN, druckit 300 koppar kaffe, ätit fiskpinnar, krigat i modern warfare, stickat strumpor och powernappat mig igenom kvällarna. Så min tillvaro har varit givande och nördig på alla sätt och vis.

Igår deltog jag i ett yoga-pass för första gången i mitt liv och fick bekräftat att jag är ungefär lika smidig som en trebent älg med diskbråck. Det finns en del att jobba med här känner jag om jag inte vill vakna upp en decemberdag 2011 som 30-åring med hängbuk och sladdriga armar. Jag har fått för mig att det är det där sista året innan 30 som jag kommer att förfalla. Jag drömmer mardrömmar om det på nätterna, rynkorna växer, det bildas kratrar i låren och håret faller av. Vaknar varje morgon i chock. En begynnande 30-årskris alltså. Stackars stackars mig.