Sitter här och snörvlar med dagens första kaffekopp. Dom senaste dagarna har min röst inte riktigt varit i ordning, jag har låtit misstänkt lik en whiskeydrickande gammal farbror då jag försökt kommunicera. Igår innan läggdags sjöng jag och kiddo lite singstar. Ett filmkameramoment, yes indeed! Jag med min farbrorsröst och kiddo med spexig dans. Han vet hur man lever sig in i saker. Man blir glad.
Jag blir överhuvudtaget lite allmänt glad över att det finns en till liten människa i huset. Var lite nervös innan han kom däremot eftersom jag brukar behöva mitt space. Fast jag jobbar ju på dagarna så vi behöver inte trampa varandra på tårna. Jag kanske är en familjemänniska trots allt.

Igårkväll hade vi några av M's kompisar på besök. Jag hade gått runt hela dagen och känt mig ontikroppen-sliten och hade en plan om att slänga mig i soffan med en film och en påse chips efter jobbet. Så blev det inte men det är väl det livet handlar om, överraskningar. Vi tog någon öl och spöade varandra i kubb så det blev en vuxen fredagkväll oavsett.  

Nu ska jag gå upp och väcka "familjen", sist jag tittade in i sovrummet låg M och grisen sked och snarkade ikapp. Också en detalj som man blir glad av.