Jag var dum nog att gå till tandläkaren idag. Eller smart beroende på hur man ser det.
Medan jag pustade ut och gratulerade mig själv till att röntgenbilderna inte uppvisat ett enda hål så hittade såklart fanskapet en liten krater som behövde fyllas igen. Fram med stora sprutan alltså. Stora sprutan och lilla borren.

På fem minuter var det över men fem minuter är en väldigt lång tid om man inte hittar någonstans att fästa blicken. Efter att ha konstaterat att taket var vitt och att tandläkare använder en hel massa olika prylar så låg jag helt enkelt och stirrade rakt in i lampan tills det var klart och dags att skölja. Det kändes som att jag var med i nån av alla dom där filmerna där utomjordingar kidnappar människor för att utföra experiment.
Fantasin är det minsann inget fel på.

Bedövningen har däremot inte släppt än trots att det gått över tre timmar så jag sitter här med snekäft och flourlackade tänder och känner mig bitter på livet.
Prova till exempel att dricka trocadero med käftförlamning. Just det!