Kom hem från jobbet och hackade grönsaker för brinnande livet. Då man ska bjuda hem föräldrar på middag är det fort in och fort ut som gäller. Känslan är ömsesidig och dom passade på att smita ut samtidigt som jag fick ett otippat telefonsamtal som förde mig typ 8 år tillbaka i tiden.

Lisa Ekdahl, sockersöt och bitter på samma gång, sjunger att Hon förtjänar hela himlen. Hon förtjänar hela himlen...

Katten är irriterande ljudlig. Mjau-jagmåstejamaförvarjetrappstegförnuskajagupptilllådanochbajsa. Mjau-jagharätittregångersåmycketsomennormalkattungemennuärjaghungrigigen. Mjau-jaghartråkigtlekmedmig. MjauMjauMjau. Tre gånger den senaste halvtimmen har jag observerat hur han hoppat upp på köksbänken och hämtat kvitton och viktiga lappar som han sedan burit iväg och gömt någonstans.

Troligtvis under mattan i hallen.

Men jag biter ihop tills tänderna krasar och ignorerar djuret.

Och på tal om tänder så fick jag en inbjudan att gå till tandläkaren (kallelse låter så tvångsmässigt). Karius och Baktus har förmodligen byggt ett palats i min munhåla vid det här laget och just därför får jag stickningar i magen bara av tanken på att måsta lägga mig i den förhatliga stolen och visa upp hela det snedställda garnityret.
Bäst att ringa och boka en ny tid. I mars kanske. Då har jag tid på mig att tandtråda och skölja med min nya vän listerine som får mig att gråta en skvätt vid varje sköljning.

Imorgon ska jag kliva upp 07.00 har jag bestämt. Wish me luck.