Ibland önskar man bara att huvudet skulle sprängas en gång för alla. Just do it and get it over with, peace out. Igår kväll önskade jag detta mer än någonsin. Jag kunde inte se på teve på grund av att ljuset var för outhärdligt. Jag kunde inte ligga bekvämt eftersom det kändes som att någon kört in en gigantisk späcknål i nacken och vridit om. Så jag låg där självömklig och bitter i soffan med katten på magen och grubblade på livet.
Imorse vaknade jag med en något mindre dos huvudvärk men med en något stelare nacke. Städa hela huset står på att-göra-listan. Det känns väl sådär måste jag säga. Och såhär i pälsbytartider önskar jag att mina små griskultingar skulle transformeras till nakendjur. Alternativt att dom började städa upp efter sig själva. Det är en fin tanke.