Så har alltså dagen kommit då jag ska göra ett nytt försök att panikbromsa på landsväg. Förhoppningsvis kommer jag att hålla mig på vägen. Förhoppningsvis kommer däcken att hålla sig hela. Förhoppningsvis krockar jag inte på vägen dit.
Det finns många tänkbara scenarier. Ett av dom är att allt går skitbra och det är med den inställningen jag kommer att sätta mig i bilen och köra iväg. Då blir han glad min körlärare. Han har tjatat om det där med att man ska tro på sig själv.
Wish me luck!

Inatt drömde jag att M helt plötsligt hade ytterligare en unge och att mamman helt sonika bestämt sig för att lämna av knytet här. Ungen va bara 1 år vilket kanske borde gjort det hela ännu konstigare eftersom vi varit tillsammans betydligt längre än så.
Men shit vad förbannad jag var i drömmen, jag va förbannad fortfarande då jag vaknade. Nog för att jag gillar överraskningar men en avkomma är alldeles tillräckligt. På riktigt!