det där med julklappar
Och det där snacket om att julen handlar om att samlas och umgås är bara bullshit. Hur kul är det att ha en julgran om det inte ligger några julklappar under den? Så just därför planerar jag att inhandla varendaste liten julklapp i helgen.
Jag har köpt en...bara typ 15 kvar...
Jag tror december blir en bra månad för tvångsbantning.
"moralens väktare är aldrig bekymrade för sig själva utan bara för andra"
Oj, det där blev nog den längsta meningen i bloggens historia.
Men tillbaka till saken. Om man sett idol så vet man att Jay och Minna är i final, om man hänger med någotsånär i mediabruset så vet man också att Jay rökt på i Helsingborg. Det faktum att man tillåts gå vidare i en musiktävling trots det fruktansvärda faktum att man puffat på annat än gul blend har väckt en del känslor.
Herregud, människan ska ju vara förebild för små små barn och då kan man minsann inte hålla på med KNARK. Jag skulle verkligen vilja träffa dessa "perfekta" mammor, pappor, studenter och pensionärer som vågar yttra sig. Jag skulle vilja titta igenom deras skivsamlingar och bokhyllor och jag kan garantera att jag kommer att hitta musik framförd av artister med fler lik i garderoben än jack the ripper. Jag kommer att hitta böcker skrivna av författare med alkohol och tablettmissbruk, jag kommer att hitta sektmedlemmar och hustrumisshandlare. Nämn en negativ egenskap som vi ABSOLUT inte vill att våra barn ska ta efter och jag kommer att finna den.
Börjar ni förstå var jag vill komma? Bra!
Vi kan ta melodifestivalen som ett exempel då detta evenemang kan liknas vid en stor godispåse full av garderobslik. Carolas medlemskap i livets ord (det råder delade meningar om huruvida livets ord är en sekt men det är inget jag personligen skulle uppmuntra mina barn att gå med i), Kikki Danielssons upprepade rattfyllor, Nordman och Christer Sandelin är ju båda gamla knarkare osv osv.
Det må vara ohälsosamt men det är definitivt varken ovanligt eller onormalt att peta i sig diverse substanser om man vistas i rampljuset. Det finns en idé om den perfekta människan men det kommer för alltid att stanna som just en idé för INGEN är perfekt. ALLA kommer någon gång i livet att trassla till det för sig på ett eller annat sätt. Det ligger i människans natur att bygga upp visioner om perfektion som är helt omöjlig att uppnå. Till och med i bibeln kan man läsa att "det finns ingen människa som inte syndar" så vad har vi då för rätt att döma ut varandra?
Och ska man nu döma ut någon så kan man väl välja någon som dunkat sin flickväns huvud i badkaret eller som förgripit sig på små barn. En joint känns med ens väldigt liten i sammanhanget, eller hur!?
inte idag heller
Man kan gå hem till någon annan och duscha, jorden går inte under. Det finns människor här i världen som aldrig får ta en ordentlig dusch. Tänk på barnen i afrika...bla bla. Nej jag har ingen lust att tänka på barnen i afrika och sitta här i min smuts och känna solidaritet med dom mindre priviligerade. Allt jag känner är mitt flottiga hår som sitter fastklistrat mot hårbotten. That's all.
sherlock
Har ägnat kvällen åt att leka detektiv och detta resulterade i skrämmande men också mycket humoristiska fakta. Internet är fantastiskt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, vet inte om jag vill prata om det överhuvudtaget. Too sick!
Så vi låter det vara så tills vidare.
Ja just det, när jag kom hem från jobbet idag fick jag inte duscha eftersom jag inte hade varmvatten. Tack så jävla mycket E-on! Det känns en aning primitivt att inte ha varmvatten en eftermiddag i december år 2010. En aning bara...
vinter ute, vinter inne
Gör i stort sett inget annat än jobbar och sover. Vinter är verkligen inte min årstid och idag då jag skållade min frusna kropp i duschen hade skrubbvanten frusit fast i fönsterhyllan. Det är humor. Konstigt nog är just badrummet det varmaste rummet på nedervåningen men den där iskylan letar sig uppenbarligen in genom dom minsta springor.
istid
Av någon anledning känner jag viss samhörighet med det där lammet.
Termometern visar -24,2 och jag känner spontan tacksamhet över att jag inte föddes som rådjur. Det är synd om uteliggardjuren dessa istidsnätter.
Mina djur är inneliggare, soffliggare närmare bestämt. Det märks alltså att jag uppfostrat dom väl. Efter jobbet idag klämde vi ihop oss alla tre under filten i soffan och somnade in. Det finns många olika sorters sömn, sova i bilen till exempel är ju en klassiker som funkar i alla lägen men eftersom det kan vara lite klurigt att hitta någon som vill spendera kvällen med att köra runt en sovande tjej så får soffan fungera som ett bra substitut. Och då det gäller soffsömn så är stadiet där man vänder sig om och tänker att "jag kan lyssna på teven" det absolut bästa.
Idag drog jag på mig mjukisbrallan och körde iväg mot gymmet. När jag närmade mig fick jag ett infall av akut lathet så jag körde förbi. Jag är sjuk, jag vet. Men efter några mentala bitchslaps så kom jag till sans och vände tillbaka. Det är ju det där med karaktären och jag hade samma problem då jag hade häst. Varje eftermiddag förbannade man sig själv för att man skulle ha den där jävla hästen men när man väl kom till stallet ville man aldrig gå hem.
down memory lane och nu är det jul igen
Igår fick jag med mig en låda minnen hem från mamma och pappa så kvällen spenderades med att läsa brev från längesedan och gamla dagböcker. Och jag grät som ett barn.
Jag vet inte om det är en särskilt bra grej att spara på saker. Måste man verkligen minnas allt? Jag är inte så säker...bra saker är bra att minnas för då blir man glad men allt som bara är överjävligt, allt som inte gör annat än gröper ur hjärtat, bör man verkligen spara på sånt? Vad blir egentligen bättre av att man gräver runt i det förflutna?
Jag kan inte komma på en enda sak.
jag har inte blivit bortförd av utomjordningar
Dom senaste veckorna har jag iofs inte hållit käften det minsta, jag råkar vara riktigt dålig på det där med tystnad. Bla bla bla....24/7.
Pratar jag inte så sover jag.
Istället för att nörda vid datorn på kvällarna har jag till exempel läst alla sidor i DN, druckit 300 koppar kaffe, ätit fiskpinnar, krigat i modern warfare, stickat strumpor och powernappat mig igenom kvällarna. Så min tillvaro har varit givande och nördig på alla sätt och vis.
Igår deltog jag i ett yoga-pass för första gången i mitt liv och fick bekräftat att jag är ungefär lika smidig som en trebent älg med diskbråck. Det finns en del att jobba med här känner jag om jag inte vill vakna upp en decemberdag 2011 som 30-åring med hängbuk och sladdriga armar. Jag har fått för mig att det är det där sista året innan 30 som jag kommer att förfalla. Jag drömmer mardrömmar om det på nätterna, rynkorna växer, det bildas kratrar i låren och håret faller av. Vaknar varje morgon i chock. En begynnande 30-årskris alltså. Stackars stackars mig.
igår var det höst idag är det vinter
Känner att detta inte behöver kommenteras vidare.
och så kom den riktiga hösten
Igår drämde jag in armbågen i en dörr på jobbet. Smärtan var inte av denna värld, först blev jag svimfärdig och sen började jag kallsvettas över hela kroppen. Veklingen.
Konstigt nog så har jag inte bara fortfarande ont i armbågen utan även i resten av armen samt höger skulderblad. Mosade väl nån stackars nerv eller nåt. Tragiskt.
Idag var vi iväg och tittade på ett hus. Det väckte en del funderingar. Jag gillar vårt hus men det som vi skulle förändra och förbättra har liksom hamnat på väntelista och ersatts av en massa andra tråkiga saker. Jag känner mig hemma här men ändå inte. Svårt att förklara och svårt att sätta fingret på varför.
Det hade varit hur lätt som helst att göra det man vill om man bara hade haft obegränsat med pengar. Men ska man lägga ut en halv miljon lånade pengar på att renovera upp ett redan fungerande hus ska man nog vara ganska säker på att man tänker fortsätta bo där ett bra tag.
Det är det där med att binda upp sig...
Anledningen till att jag inte har bloggat ...
Anledningen till att jag inte har bloggat - move
har jag missuppfattat meningen med att ha tvättmaskin?
Då jag kom hem idag hade grisen på något sätt lyckats placera en spya längst ut på mittenkudden i soffan.
Fräscht.
Knölade in överdraget i tvättmaskinen, ni vet den där uppfinningen som ska göra saker rena och väldoftande. Torkade givetvis (och med en och annan kväljning) bort det värsta innan.
Åker in till stan och kommer hem några timmar senare, kommer ihåg att jag startade en tvätt innan jag åkte hemifrån (redan här är det läge att bli chockerad), tar ut överdraget...som inte är ett dugg fritt från uppkastningar. Jag ljuger inte när jag säger att hela fläcken är kvar. Wtf!?
Så nu har jag handskrubbat skiten och på nytt placerat det i tvättmaskinen. Får väl hoppas den gör sitt jobb den här gången. Nu är det bara att vänta. Helst hade jag sovit för längesen men jag är inte speciellt exalterad över att fåtöljincidenten ska upprepa sig (skumgummi över hela golvet och soffdynan hålformad som en sittring). Lät grisen sova borta också, bara för att vara säker (och för att jag var så sjukt kissnödig då jag körde hem så jag valde att köra rakt fram i korsningen där man borde ha svängt höger för att kunna hämta henne.)
Det gäller att prioritera.
"å där sitter dom å delar värsta fina ångesten ihop"
Nu ska jag riva upp en halvmeter stickning och börja om. Sånt kan man också roa sig med.
självömkligt
Har inte haft så mycket annat för mig i helgen än en massa grubblande. Identitetskris light brukar jag kalla det. Ett numera återkommande fenomen.
Nästa år fyller jag 30, jag hade en gång i tiden mer storslagna illusioner om vad jag skulle ha åstadkommit vid 30 års ålder. Det kan ha något med det att göra...
Är trött mest hela tiden också. Förutom då det är dags att sova såklart, då ligger jag där och stirrar på taksprickorna och har dåligt samvete över allt jag inte orkat ta itu med.
Fast nu låter det ju som att jag inte gör ett skit på helgerna förutom sitter och tycker synd om mig själv. Det är bara en halvsanning. Jag har ju trots allt städat hela huset, lämnat tidningar i pappersinsamlingen, varit ute i skogen med gris, laddat och tömt tvättmaskinen femtioelva gånger, fixat ved och gnistgaller till öppna spisen samt läst ut mina senast inköpta böcker. Bland annat.
Och så har jag tyckt synd om mig själv.
Vissa dagar är det bara svårt att se saker ur ett positivt perspektiv.
Grisen i ett nötskal
Finns det ett täcke eller en filt i närheten så ser hon till att hamna under det. Oftast fixar hon det alldeles själv med mer eller mindre lyckat resultat. Efter ett tag kan hon börja andas tungt, då är det dags att öppna upp lite så att hon får ett lufthål. På natten brukar hon sparka av sig täcket och då förvandlas hon till oroskråka för utan täcke kan ju inte en hund sova....ehh hehe.. Jag tror min hund har umgåtts för mycket med mig och för lite med sina hundkamrater. For real.
